Jag är inte den som ska ha pojkvän. Jag blir aldrig nykär och efter några veckor börjar känslorna flagna iväg. Jag hade ett förhållande på ett och ett halvt år. Och jag vet att jag var en jävligt kass flickvän ändå. Jag hörde inte av mig så mycket. Pratade inte om vad jag kände. Visade nästan ingen kärlek och var otrogen flera gånger utan att berätta för min pojkvän eller att ångra det. Jag har alltid varit sån att jag drar mig till det förbjudna. Säger mamma, du får inte dricka alkohol denna helg. Då dricker jag ändå. Säger min pojkvän, jag vill inte att du ska vara med någon annan än mig, det första jag gör är att söka mig till någon annan.
Mitt liv har varit rätt enkelt, jag har inte behövt att jaga någon speciellt länge. Vill jag ha något så får jag det snarast. Jag har aldrig jagat en längre period. Jag vet inte riktigt vad detta beror på. Kanske är det för att jag inte ger mig. Jag undrar, om det verkligen är en person jag vill ha. Kommer jag palla med att jaga? Jag som inte jagat någon gång i mitt liv. Kommer jag ge upp för snabbt?
Jag vet nu och jag har vaknat upp. Att jag är för omogen för ett förhållande och för känslor. Någon gång kanske jag faller pladdask. Men jag tror jag måste mogna som person först. Jag vill ha en kille, som kan få mig kär för en kväll. Men inte speciellt länge. Och det är det jag vet själv passar in på mig själv. Mina vänner, speciellt tjej kompisar, söker efter seriösa förhållanden och blir som nästan desperata. Jag har aldrig varit desperat efter kärlek, för jag har alltid fått den från min mamma och pappa. Dom har alltid visat mig och sagt till mig att sätta mig själv först. Jag har inte varit en jävla egobitch som gjort det. Men det ligger något i det dom säger. Jag har alltid varit stark nog att vända kinden till och gå där i från. Jag behöver ingen annan än mig själv och mina fantatiska vänner. Det är all kärlek jag behöver. Så fuck all the rest. I'm the best. Haha nej inte riktigt. Men det ligger något i det. TRO PÅ ER SJÄLVA.. Det betyder inte att man ska tro att man är störst, bäst & vackrast. För det är det ingen som är. Man ska bara kunna flirta med sig själv, stå framför spegeln och inte hata det man ser. Och vägen dit är lång. Troooo mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar